I mars 2018 gick den berömde fysikern, kosmologen, författaren och Cambridge-professorn Stephen Hawking bort vid en ålder av 76 år.

Hawking, som förmodligen är världens mest kända och inflytelserika vetenskapsman, förändrade människors sätt att tänka kring universum. Efter att ha gjort flera viktiga vetenskapliga upptäckter publicerade Hawking även böcker som gjorde denna information lättillgänglig för en bredare publik.

Stephen Hawking förändrade emellertid inte bara hur människor ser på vetenskap, han förändrade även hur människor ser på funktionshinder. Hawking diagnostiserades med amyotrofisk lateral skleros (ALS) i tjugoårsåldern. Många av hans största intellektuella bedrifter gjorde han medan hans kropp fungerade allt sämre till följd av den selektiva nedbrytningen av de motoriska nervcellerna, som sjukdomen leder till. Här ser vi tillbaka på vetenskapsmannens anmärkningsvärda prestationer och hur han förändrade människors syn på ALS och funktionsnedsättning i allmänhet.

Hawking i unga år och diagnosen

Stephen Hawking läste sin grundutbildning vid universitetet i Oxford, England, där det sägs att han tyckte att studierna var ”löjligt enkla”. Han hade ett rykte om sig att vara livlig, kvick och populär, med en passion för rodd och science fiction-romaner.

Men under sitt sista år i Oxford märkte han att han blev allt fumligare och han fick även problem med roddträningen. När hans familj märkte att han hade börjat tala sluddrigt sökte Hawking medicinsk vård. Det var då, vid endast 22 års ålder, som han fick diagnosen ALS. Läkarna på den tiden sa att han hade mindre än två år kvar att leva.

En sviktande kropp men ett fritt sinne

Mot alla odds levde Stephen Hawking årtionden längre än vad läkarna hade förutspått. Men efter att han fått diagnosen försämrades hans hälsotillstånd snabbt. På 1960-talet behövde han kryckor för att kunna gå, detta då han i många år vägrade att sitta i rullstol. Det var först i slutet av 1960-talet som han slutligen accepterade att han behövde en rullstol på heltid för att ta sig fram. Han blev känd för sin vilda och vårdslösa körning med rullstolen.

Trots professor Hawkings försämrade hälsa var det under denna tid som han gjorde sina viktigaste vetenskapliga landvinningar. Det var 1974, då han helt hade förlorat talförmågan, som han upptäckte vad som nu kallas ”Hawking-strålning”. Senare, 1988, efter att ha genomgått en trakeotomi för att behandla lunginflammation, publicerade Hawking sin bok A Brief History of Time, där han introducerade kosmologi för en bredare publik.

Synlighet och beslutsamhet

Efter att professorn gick bort, fick en av hans elever, Professor Paul Shellard frågan om han tyckte att Stephen Hawking hade förändrat människors uppfattning om funktionshinder. Professor Shellard svarade att, ”Jag tror att han har gjort mer än någon annan. Han har varit en otrolig förebild när det gäller att visa att det inte finns några gränser för mänsklig strävan.”

Det var hans beslutsamhet – där han fokuserade på det som var möjligt snarare än det omöjliga – som definierade hans offentliga bild. Hans arbete för att göra vetenskapen tillgänglig bidrog även till hans berömmelse, vilket resulterade i framträdanden i Star Trek, The Simpsons och produktionen av den biografiska filmen om honom, The Theory of Everything. Många har kommenterat och sagt att hans berömmelse har bidragit till att normalisera fysiska funktionshinder, och visat att det inte behöver finnas några hinder för prestation.

I en intervju med The New York Times sa Professor Hawking: ”Mitt råd till andra funktionshindrade är att, koncentrera dig på det som ditt funktionshinder inte hindrar dig från att utföra väl, och ödsla inte energi på att fundera över det som du inte kan göra. Ett fysiskt funktionshinder behöver inte leda till mentala begränsningar.”

Texten är översatt från engelska.