Resandet har varit en viktig del i mitt liv. I tidig ålder hade jag ynnesten att få uppleva världen, tack vare mina världsvana hippieföräldrar. Resandet gav mig viktiga perspektiv i livet, inte minst om hur privilegierad jag var i min del av världen. Det var såklart spännande med olika kulturer, sevärdheter och språk, men också ett uppvaknande när det kommer till människors olika förutsättningar.

Efter min skada var det en viktig del av min rehabilitering - hur skulle jag nu kunna flyga och upptäcka världen när jag sitter i rullstol?

Frösunda Center, rehabcentret som idag heter Aleris Rehab station, anordnade rehabiliteringsresor till Ford Lauderdale i Florida. Det blev ett utmärkt tillfälle för mig att få testa på att flyga, tillsammans med ett tryggt rehabteam och andra olyckssystrar och olycksbröder. 
Det var som att världen öppnade upp sig igen, och mina många kommande resor runtom i världen hjälpte till att hela min spruckna själ. Resandet var en stor del av läkandeprocessen och en del av rehabiliteringen i att återta livet.

Så hur funkar det att resa med rullstol?

Redan när jag ska boka biljett kan jag välja vilken typ av assistans som jag behöver. I mitt fall väljer jag koden WCHC, vilket betyder att jag använder rullstol och behöver assistans för att ta mig ombord på planet. Flygplatser har utsedd assistanspersonal för att assistera personer med funktionsnedsättning.
För personer med nedsatt rörlighet finns det särskilda pirror som kommer in i mittgången på flygplanet. Dessa pirror är olika bra på olika flygplatser. En del pirror är stenhårda i sitsen, då är det bra att lägga sin sittdyna på för att undvika tryck.
Jag är nyligen hemkommen efter en weekend i London tillsammans med min man och fick testa sittdynan Vicair AllRounder O2. Det är en dyna som jag kan spänna fast med en rem runt midjan, så att den sitter kvar vid förflyttningar. Med tanke på hur otympligt det kan vara att lyfta in mig mellan flygplanssätena, och hur hårda pirrorna kan vara, kändes det väldigt tryggt och säkert med Vicair AllRounder O2. Ett orosmoment mindre var också de hårda fästena av järn som är emellan sätena, vilka jag inte heller behövde oroa mig för med denna dyna.
Väl vid sittplatsen hjälper assistanspersonalen till med förflyttningen till flygplanssätet. Var tydlig med att du vill ha din rullstol direkt utanför flygplanet, annars finns det risk för att rullstolen hamnar på rullbandet för övrigt bagage. Det hände mig på en flygplats i Japan och då var jag tvungen att sitta i en stor transportrullstol i en timme innan de hade lokaliserat min rullstol. Du kan aldrig vara övertydlig, det är mitt bästa tips när det kommer till att resa med rullstol.

Återigen blev jag påmind om hur mycket tillgängligare London är jämfört med Stockholm. Överallt fanns det nedfasningar vid övergångsställen, ramper eller hissar som ersätter trappor, anpassade toaletter och tydliga direktiv i form av skyltar som visade vilka vägar jag kunde ta med rullstolen. Jag kände mig okomplicerat inkluderad. Jag hade en självklar plats i samhället. 
Så är det dessvärre inte i Stockholm. Här måste jag alltid vara förutseende och planera för att försäkra mig om att jag kan ta tunnelbanan, hissen, komma in på restaurangen eller toaletten. Vid ingångar i London, där det var en högre tröskel eller ett trappsteg, fanns det en ringklocka där det stod ”ring på klockan om du behöver assistans”. Med kreativitet och innovation finns det oändliga sätt att inkludera på. 

Inkludering tycks vara ett återkommande tema i mina texter men ack så viktigt att belysa. Tillsammans måste vi sprida kunskapen och upplysa om vad inkludering betyder för alla samhällsmedborgare, oavsett förutsättningar. 

London är kontrasternas stad. Den gamla gedigna arkitekturen som andas historia blandas med ultramoderna glashus och skyskrapor som pryder Londons horisont. På en gata är det som att gå igenom sekelskiftet medan det på en annan gata är som en futuristisk framtid som sedan övergår till en bakgata inklädd i gatukonst. Gamla katedraler och kyrkor möter den gurkformade skyskrapan The Gherkin. Londons innerstad är som ett öppet levande museum.

Världen vore tråkig utan arkitekturernas och kulturernas kontraster, anser jag. Det livar upp intrycken och sinnena med olikheter. Kontraster är vackert, även hos oss människor. 
När det kommer till tillgänglighet vill jag helt sudda ut kontraster mellan länder och göra världen funktionell för alla människor.

Jag vill passa på att tipsa om Welltrips som regelbundet anordnar olika paket med resor i grupp. De ser till att resmålet och vistelsen i övrigt har fokus på tillgänglighet för resenärer med funktionsnedsättning. En av grundarna, Sebastian Forsén, har egen erfarenhet som rullstolsanvändare: https://www.welltrips.com 

Här finns ytterligare tips att tänka på när du reser med rullstol: https://www.invacare.se/sv/blogg/8-tips-for-en-lattare-flygresa-med-rul…

På Swedavia Airports webbsida finns det mer information: https://www.swedavia.se/arlanda/sarskilda-behov/

Ni hittar fler bilder från Londonresan på mitt Instagramkonto: https://www.instagram.com/yasmin.nilson
Foto: Yasmin Nilson