- Sebastian Forsén heter jag och kommer skriva några rader här då och då. Jag bröt ryggen och blev förlamad från midjan i en snowboardolycka 2003. Nu sitter jag här 22 år senare och är nybliven pappa!

bland tror jag att dom riktiga föräldrarna snart ska komma och hämta Maja tills jag kommer på att det är jag och Ingrid som är dom riktiga föräldrarna. Det känns fortfarande overkligt att skriva ordet Pappa intill mitt namn men nu är jag tydligen pappa och det är jag glad för. Det har nu gått lite drygt 10 veckor sen min och Ingrids dotter Maja föddes. 10 veckor av underbart kaos. Det är så jag brukar beskriva det när folk frågar hur vi har det. För det mesta går det fint och hon är gullig, ler mot mig och ibland får man begynnelsen till ett litet skratt, vill jag tro iallafall och det är ju underbart.

Sen kommer kaoset ibland. Jag har matat henne, bytt blöjan, rapat henne, åkt runt med henne i knät, gungat i babysittern, busat med henne, masserat magen, provat nappen och allt annat jag kan komma men hon är otröstlig. Maja skriker så högt att jag får ont i öronen. Då är det kaos. Man känner sig inte som daddy of the year. Tålamodet tryter och jag börjar om från början samtidigt som jag trycker bort tanken om att det kanske nu koliken startar.

Helt plötsligt tystnar hon och ler mot mig igen, allt är förlåtet! Vad det var som gjorde henne nöjd vet bara gudarna. Så är det att vara pappa Sebastian och säkert pappa i allmänhet. Det är lite av en gissningslek det här med barn och man kan bara göra sitt bästa med vetskapen om att tillslut så blir hon nog glad igen. Jag får leka att jag ligger i hårdträning inför ett stundade tålamods-vm. Det som man trodde fungerade igår fungerar inte idag och så får det helt enkelt vara. Det finns ingen instruktionsbok till min dotter Maja.
Det skulle varit skönt om hon föddes med en däremot. Barnmorskan förlöser först Maja, sen kommer moderkakan och sist men inte minst ploppar instruktionsboken ut. Då kunde man läsa på lite och sen veta hur man håller henne nöjd. Så är dock inte fallet och jag och Ingrid fortsätter vår träning inför tålamods-vm. Vi kommer lätt vinna eller åtminstone hamna på pallen.

Och Ingrid va, vilken kvinna. Om det nu skulle finnas en instruktionsbok så skulle det där i stå; Får du inte tyst på Maja så svälj pappa-stoltheten och lämna över barnet till Ingrid. Då blir hon glad direkt! Det är ett band mellan en mamma och en nyfödd bebis som är magiskt. Det är som att ungen känner vittring av god modersmjölk eller vad det nu kan vara. I Ingrids famn är hon nöjd för det mesta. Lite avundsjuk blir jag såklart men den känsla försvinner snabbt när jag ser henne med Maja, jag blir nykär, dom är så fina tillsammans.

Ett litet tips hinner jag med. På Barnavårdcentaralen tjatar vår barnmorska om att det är viktigt att hon ligger mycket på magen så hon får träna sina nackmuskler. Jag brukar lägga henne på mage i vårt babygym och sitta skräddare på golvet bredvid. Då använder jag min Vicair AllRounder O2, jag kan leka med henne länge utan att behöva oroa mig för trycksår. Jag använder samtidigt ett par mysiga duntofflor på fötterna så att jag kan glida runt obehindrat och fötterna slipper tryck. Vicair AllRounder O2 kommer jag även testa i sommar när jag ska iväg och segla med mina föräldrars segelbåt, det kommer bli en game changer.

På återseende, bäbisleende!

Sebastian Forsén
Ambassadör Invacare